Hjärtrytmrubbningar

Vad är hjärtrytmrubbningar?

Vid en rytmrubbning avviker hjärtslagen från de normala och kommer någon annanstans ifrån än från sinusnoden som normalt reglerar slagen. Rytmrubbningen visar sig som en avvikande hjärtrytm.

Hur känner man igen en rytmrubbning?

De vanligaste rytmrubbningarna är extraslag. Alla människor drabbas av extraslag, men vi upplever dem på lite olika sätt. Vissa känner av extraslagen som ett fladdrande eller flimrande eller som att hjärtat slår volt. Andra i sin tur känner att andningen stockar sig eller att hjärtat hoppar över slag. Å andra sidan märker vissa inte ens av hjärtats extraslag.

Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtrytmrubbningen hos vuxna. Då är pulsen mycket oregelbunden och växlar kraftigt.

Det viktigaste vid identifieringen av rytmrubbningar är att lära sig hur man känner av sin egen puls. Pulsen bör vara regelbunden och jämn. Man måste dock komma ihåg att en normal puls kan variera och att benägenheten att drabbas av rytmrubbningar ökar med åldern.

Hjärtfilm är det första steget i behandlingen

Rytmrubbningar undersöks i första hand med hjärtfilm, som bör tas precis då rytmrubbningen sker. Eftersom rytmrubbningarna vanligen varar endast en kort stund, hinner man inte alltid ta en hjärtfilm. Då fortsätter undersökningarna med en långtidsuppföljning, där en liten bärbar anordning lagrar varje hjärtslag på ett minneskort. Då spelas rytmrubbningen in på band för diagnos.

Hur behandlas rytmrubbningar?

Det är sällan nödvändigt att ens egentligen behandla extraslag om hjärtat är friskt i övrigt. Den första behandlingen är att man försöker bli kvitt sådana levnadsvanor som orsakar rytmrubbningarna. Till exempel stress, vakennätter och alltför stor kaffekonsumtion provocerar rytmrubbningarna.

Om rytmrubbningarna förutsätter läkemedelsbehandling, används först och främst betablockerare innan andra ordinarie läkemedel mot rytmrubbningar. Läkemedelsbehandlingen kan även vara kontinuerlig, då den förhindrar och dämpar rytmrubbningarna. Vid behov kan man göra invasiva behandlingar, där den eventuella utgångspunkten för rytmrubbningarna kan avlägsnas genom bränning (ablation). Vid allvarliga rytmrubbningar kan man vara tvungen att inplantera en pacemaker.

Rytmrubbningar kan även visa sig som en långsam rytm, vilket kan innebära illamående, yrsel, trötthet eller minskad prestationsförmåga. Om pulsen sänks plötsligt kan patienten bli medvetslös. En långsam puls behandlas först genom att utesluta eventuella externa orsaker och rikta in behandlingen på dessa, till exempel att avbryta/byta läkemedelsbehandling eller att konstatera och behandla underfunktion i sköldkörteln. Behandlingen av hjärtrelaterad långsam puls kräver ofta insättning av en pacemaker.

När bör jag uppsöka läkare?

Om rytmrubbningen är något alldeles nytt för dig bör du uppsöka läkare för att utreda orsaken. Vid ständiga rytmrubbningar finns alltid anledning att uppsöka jourmottagningen.

Det är bra att uppsöka läkare bara för att få en hjärtfilm tagen och för att reda ut vilken slags rubbning det är fråga om. Det är alltid viktigt att utreda hjärtats strukturella tillstånd (om rubbningen tyder på kranskärlssjukdom, klaffel eller hjärtmuskelsjukdom). På så sätt kan man i god tid hitta de bästa möjliga behandlingsmetoderna som passar just dig.