Undersökningar och vård av rytmstörningar

Patientintervju (anamnes) och undersökningen av tillstånd (status) fungerar som grunden för läkarens undersökning av hjärtats rytmstörningar.

Elektrofysiologisk undersökning och ablationsvård

Hjärtfilm (EKG) av patienten registreras, nödvändiga blodprov tas och hjärtats struktur samt funktion granskas med hjälp av ultraljudsundersökning. Som extra undersökningar används ofta EKG-långtidsregistrering (Holter) och belastningsprov. Tidvis är det befogat att antingen göra en magnetundersökning (MRI-undersökning) eller datatomografi (TT/CT-undersökning).

Invasiv elektrofysiologi betyder vården av rytmstörningar med hjälp av tekniker för kateterablation (bl.a. vård av förmaksflimmer). I invasiva behandlingsformer använder vi oss av mångsidiga specialtekniker, bl.a. robotförsedd magnetnavigering samt Carto- och Ensite-teknologi. Vi installerar och genomför vård av olika pacemakers (IPG, ICD, CRT-P, CRT-D).

Vad studeras med elektrofysiologiska undersökningar?

Elektrofysiologisk undersökning görs för att diagnosticera och lokalisera rytmstörningar. Det genomförs när man vill utreda mekanismen av rytmstörningen eller problem med hjärtats ledningssystem, bedöma arytmisymptomens allvar eller söka arytmins källa. Utredningen av oklara svimningsanfall kan kräva utförandet av en elektrofysiologisk undersökning.

Hur görs elektrofysiologisk undersökning och kateterablation?

I elektrofysiologisk undersökning och kateterablationsvård förs kateterna under lokalbedövning från ljumskveckets pulsåder till hjärtat. Genom katetern registreras ”hjärtats inre hjärtfilm” varefter funktionen av hjärtats elektriska ledningsbanor samt olika mekanismer för arytmi klargörs.

Betydande smärta upplevs oftast inte i elektrofysiologiska undersökningar. Kateterablationsbehandling görs ofta i samband med och som fortsättning av diagnostisk elektrofysiologisk undersökning.

Syftet med ablationsbehandling?

I ablationsbehandlingen skadas lokalt de mekanismer i vävnaden som orsakar och upprätthåller arytmier. Smärtlindring används vid behov i ablationsbehandling. Den elektrofysiologiska undersökningen och kateterablationsbehandlingen tar i allmänhet 2–3 timmar – i specialfall kan det ta 4–6 timmar. Komplikationsrisken är i allmänhet låg, som lägst under 1 procent och som mest ca 5 procent. Ingreppen kräver oftast en övernattning vid sjukhuset. Utskrivningen kan ske även under samma dag. Behovet för sjukledigheten är oftast 3–5 dygn. Kateterablationsbehandlingen är för många patienter botande vård men tidvis är det befogat att fortsätta med rytmstörningsmedicinering.

Utöver kombinationen av kateter- och läkemedelsvården kan det behövas pacemakervård. Detta kommer i fråga, när det konstateras symptomatisk bradykardi eller när hjärtats pumpförmåga har märkbart försvagats t.ex. på grund av kranskärlssjukdom eller hjärtsvikt.

EKG- dygnsregistrering

EKG- dygnsregistrering dvs. Holter-undersökning används vid utredningen av rytmstörningar. I registreringen bedöms hjärtats rytm och pulshastighet i olika situationer, eventuella extra slag och slagserier, slagpauser samt tecken av hjärtmuskelns syrebrist under registreringen.

Vad undersöks via EKG- dygnsregistrering?

Med hjälp av undersökningen får man fram information om rytmstörningarnas uppkomst, antal och betydelse. Med hjälp av dygnsregistrering får man reda på i fall rytmstörningarna har sitt ursprung i förmaken eller kammaren – genom det strävar man också efter klarhet om oklara fall av medvetslöshet och information om syrebrist i hjärtmuskeln. EKG- dygnsregistrering kan vara till hjälp också i samband med kranskärlssjukdom, t.ex. när man misstänker att en kranskärlssjukdom ligger bakom nattliga symptom.

Hur utförs EKG-registrering?

Dygnsregistreringen sker i likhet med EKG-registreringen. På patientens bröstkorg placeras fem eller sju EKG-elektroder, med vars hjälp man följer hjärtkurvan i 24 timmars eller 48 timmars tid. I samband med undersökningen noterar patienten känslan av rytmstörning och andra hjärtsymptom i sin symptomdagbok. Efter registreringen jämför läkaren hjärtfilm och beskrivna symptom sinsemellan. Patienten uppmuntras att leva ett normalt liv under undersökningsperioden och utöva aktiviteter som kan utlösa rytmstörningar. Hjärtslagen (ca 100 000 per dygn) som förekommer under undersökningen registreras, lagras i apparatens minne och laddas ner i efterhand för analys. En del människor upplever rytmstörningar endast sporadiskt. I symptomrelaterad registrering följs patienten under flera veckors tid, och patienten själv kan aktivera EKG-registreringen då symptomen uppkommer.

När får patienten en pacemaker?

En pacemaker installeras då hjärtats långsamma puls orsakar symptom, då patienten har haft en livshotande snabb rytmstörning eller då en patient med hjärtsvikt har symptom trots en sakenlig läkemedelsvård. Pacemakersystemet består av en liten pacemaker-apparat (generator) och 1–3 pacemaker-ledningar som installeras under huden i samband med lokalbedövning. Oftast förs pacemaker-ledningarna under lokalbedövningen via nyckelbensvenen till hjärtats högra förmak, högra kammare och i vissa fall också till den vänstra kammarens vägg.

En vanlig pacemaker upptäcker hjärtats egen rytm och synkroniserar rytmen enbart då pulsfrekvensen saktar ner under den förprogrammerade gränsen. Rytm- och insufficienspacemakerns funktionsprincip avviker från en vanlig pacemaker.

När installeras en rytmstörningspacemaker till patienten?

Defibrillator dvs. Rytmstörningspacemaker (ICD) installeras till patienter som riskerar att få livshotande snabb rytmstörning. Rytmstörningspacemakern upptäcker störningen och rättar den genom att öka upp takten eller genom att ge en elektrisk stöt som räddar patientens liv. Då rytmstörningspacemakern har givit stöten eller ökat upp takten ska en kardiolog, som är insatt i apparatens funktion, granska att pacemakern har fungerat sakenligt.

När installeras en insufficienspacemaker till patienten?

Biventrikulärpacemaker dvs. insufficienspacemaker (CRT) installeras till hjärtpatienter som har en bestående nedsatt pumpförmåga, i deras EKG syns avbrott och/eller de upplever andnöd även under en liten belastning, t.ex. under en lugn promenad.

Med hjälp av insufficienspacemakern försöker man förbättra hjärtats pumpförmåga genom att synkronisera takten samtidigt för den högra samt den vänstra kammaren. Regleringen av insufficienspacemakern sker alltid individuellt och ofta med hjälp av hjärtats ultraljudsundersökning.

Sakkunnigheten hos den kardiologen som programmerar pacemakern är i nyckelposition – förutom i optimeringen av pacemaker-inställningarna, också i bedömningen av patientens hjärtsjukdoms tillstånd.