array(0) { }

Vård av kranskärlssjukdom

Vård av kranskärlssjukdom

Hjärtmuskeln behöver konstant blod och syre. I kranskärlssjukdomar har kranskärlen förträngts på grund av lipid ackumulering vilket leder till hjärtmuskelns syrebrist och smärtsymptom. Kranskärlssjukdom kan orsaka bröstsmärta speciellt under ansträngning eller även under vila. En plötslig förträngning av blodkärl kan orsaka hjärtinfarkt. Andra symptom kan vara trötthet, andnöd, rytmstörningar och hjärtsvikt. För vården av kranskärlssjukdomar används angiografi (CAG), -mätningar och ballongvidgning av förträngningar (PCI) genom användning av moderna metallnät- (BMS) och läkemedelsstent (DES). I vården använder vi oss också av mångsidiga specialtekniker, bl.a. IVUS, OCT, FFR, rotablator.

Val av vårdformen

Ibland räcker det inte enbart med läkemedelsvård. Angiografi av kranskärl behövs alltid innan ingrepp. Oftast inom primärvården och i lindriga sjukdomsformer nås ett bra vårdresultat genom ballongvidgning och stent. I svårare sjukdomsfall kan en bypass-operation göras för kranskärlen. Valet av rätt vårdform baserar sig på internationella vårdrekommendationer och erfarenhet. Operationen föregås av kardiologens och hjärtkirurgens professionella vårdförhandling.

Orsaker som bidrar till val av vårdform vid sidan av fynd inom angiografi kan t.ex. vara eventuella andra sjukdomar (som de mest förekommande: diabetes, nedsatt njurfunktion och lungsjukdomar), eventuella hjärtföljdsjukdomar, ålder och patientens egna vårdvilja.

Vad händer i bypass-operation av kranskärlen?

En premedicinerad patient förbereds och nedsövs i operationssalen. En bypass-operation görs allmänt vid den längsgående öppningen av bröstbenet medan hjärtfunktionen är stoppad, och på det viset behålls operationsområdet blodfritt och orörligt. Stoppandet genomförs med hjälp av hjärt-lungmaskin som syrar kroppens blod och återför det tillbaka till blodcirkulationen. Med hjälp av hjärt-lungmaskinen ersätts hjärtats och lungornas funktion i genomsnitt för en timme. Blodkärltransplantat sys fast med en tunn blodkärlstråd vid den några millimeter stora öppningen som gjorts till kranskärlet förträngda nedre lopp. Blockering eller stenos avlägsnas inte i allmänhet. Transplantat används i samband med öppningen av bröstkorgens inre artärer, handledens strålbensartär eller vener från de nedre extremiteterna.

Bypass-operationen kan vid behov göras också utan att använda hjärtlungmaskin för stoppandet av hjärtat. På det här sättet tar det egna hjärtat hand om blodcirkulationen normalt under hela operationens tid. Kranskärlen som rör sig på hjärtats yta kan stabiliseras från en önskad position med en speciell stödstam så att det är möjligt att sy fast transplantat. Vid operationen av det pulserande hjärtat behöver nödvändigtvis inte aortans blodkärl ingripas i, vilket minskar risken av stroke om patienten har en kalkinlagrad stigande aortablodåder eller åderförkalkning eller eventuellt tidigare förträngning av hjärnans blodomlopp. Denna teknik för det pulserande hjärtat kan tas i bruk också på grund av lungsjukdom eller nedsatt njurfunktion.

Efter operationen?

Den postoperativa behandlingen i Hjärtsjukhuset varar i genomsnitt 4–6 dagar och fortsätter i den fortsatta sjukhusvården lika länge. Bröstkorgen återhämtar sig inom 6–8 veckor och en eventuell sjukledighet varar i regel 2–3 månader. Operationens målsättning är oftast förbättrandet av livskvaliteten och prestationsförmågan, i andra fall även förebyggandet av en allvarlig sjukdomsanfall.

För att nå ett bra långtidsresultat är det viktigt att ta i beaktande de riskfaktorer som har lett till kranskärlssjukdomen. Högt blodtryck, hög kolesterol och diabetes påverkar också hur bra den transplanterade ådern hålls öppen. Regelbunden uppföljning behövs.

Vad betyder kranskärlens angiografi?

Vid kranskärlens angiografi får man klarhet om det gäller kranskärlssjukdom eller inte. Vid angiografi granskas kranskärlen som är på hjärtmuskelns yta och som förser hjärtat med blod. Det finns två kranskärl, höger och vänster. Ytterligare har båda kranskärlen flera förgreningar som i sin helhet blir granskade vid angiografin. Kranskärlsdiagnosen kan göras i fall det upptäcks signifikanta stenoser i kranskärlen.

När finns det skäl att göra kranskärlens angiografi?

Det finns orsak att göra kranskärlens angiografi i fall bröstsmärtan är svår eller symptomen försämrar livskvaliteten trots en sakenlig läkemedelsvård. Angiografin bör göras också när det i kliniska belastningsprov uppvisas avslöjande upptäckter som kan förutse svåra kranskärlssjukdomar. Om orsaken till bröstsmärtan har förblivit öppen efter kliniskt belastningsprov och andra undersökningar är det berättigat att göra en diagnostisk angiografi av kranskärl.

Hur görs kranskärlens angiografi?

Kranskärlens angiografi görs med hjälp av lokalbedövning, och därmed är patienten vaken hela tiden. Kardiologen kan göra en undersökning antingen genom handleds- eller lårartären. En kateter placeras vid kranskärlens valda artär; därefter sprutar man in ett kontrastmedel och samtidigt röntgas kontrastmedlets färd i de förträngda kranskärlen.

De flesta undersökningar görs polikliniskt vilket innebär att patienten kommer för behandlingen på morgonen till Tays Hjärtsjukhus och får åka hem ännu samma dag efter angiografin. Ibland stannar patienten på sjukhuset över natten, i fall patienten t.ex. har i bruk läkemedel som förtunnar blodet eller har nedsatt njurfunktion.

Vad betyder ballongvidgning och stent?

Kranskärlssjukdomen uppkommer när hjärtmuskeln inte får syre eftersom kranskärlen förträngs. Förträngningen kan vårdas genom ballongvidgning eller genom metallnätsrör dvs. stent. Först utvidgas kranskärlens förträngning med hjälp av en ballongkateter. Åtgärden kallas för ballongvidgning. Efter det förs stent till förträngningen – dess uppgift är att försäkra att ådern hålls öppen.

Nuförtiden är en stor del av stenterna överlappade med läkemedel, och då talas det om läkemedelsstent. Den medicin som finns i dem fungerar som ett effektivt hinder för att den vårdade punkten åter förträngs efter operationen. Hjärtläkaren bedömer individuellt när det är mest lämpligt att sätta in en vanlig stent och när en läkemedelsstent.

När görs en ballongvidgning / stent till patienten?

Ballongvidgning görs på basen av signifikanta förträngningar som upptäckts i kranskärlens angiografi. De symptom som patienten själv beskriver har stor betydelse när man överväger förträngningarnas vård med hjälp av ballongvidgning och stent. Vid bedömningen av förträngningens kliniska betydelse kan man i oklara fall använda sig av resultat från kliniska belastningsprov och de extra undersökningar som gjorts i samband med kranskärlens angiografi. De extra undersökningarna är kranskärlens inre ultraljudsundersökning (IVUS) och invasiv diagnostik av kranskärl med ljus (OCT). Dessa genererar en specifik bild av förträngningens svårighetsgrad. Också förträngningens betydelse för hjärtmuskelns blodcirkulation kan undersökas i samband med angiografi (FFR-undersökning). På basen av dessa kan man individuellt bedöma den bästa vårdformen, som kan vara optimal läkemedelsvård, ballongvidgning och stent eller bypass-operation.

Hur framskrider undersökningen i praktiken?

Ballongvidgning och stent görs med hjälp av lokalbedövning, då patienten är vaken. Kardiologen kan göra åtgärden antingen via handleds- eller lårartären.

En kateter placeras vid kranskärlens valda artär och en tunn vajer förs förbi förträngningen. Därefter görs det med hjälp av den specifika vajern först en ballongvidgning, följt av stent.

De flesta ballongvidgningar och stenter görs polikliniskt vilket innebär att patienten kommer för behandlingen på morgonen till Tays Hjärtsjukhus och får efter ingreppen åka hem ännu samma dag. Ibland stannar patienten på sjukhuset över natten, i fall patienten t.ex. har i bruk läkemedel som förtunnar blodet eller har nedsatt njurfunktion. Nuförtiden görs största delen av ballongvidgningarna i samband med kranskärlens angiografi, vilket betyder att ett separat besök för ballongvidgning inte behövs.